Självkänsla

Tänkte skriva lite om självkänsla, kändes som det var ett bra tag sen ett ''seriöst'' inlägg kom upp här på bloggen..

Jag har inte haft och jag har inte bästa självförtroendet som kanske det flesta av mina vänner vet. Det var värre förut just vid min anorexia period. Men lite finns fortfarande kvar. Jag är inte nöjd över min kropp, men jag måste samtidigt lära mig att älska den för jag kan inte göra något åt mina små bröst och inte den finaste röven. Det ända jag kan göra är väl att försöka gå upp i vikt (vilket jag försöker somsagt) Samt börja träna. I våras var jag väldigt duktig och gymmade 2 gånger i veckan, men där tappade jag motivationen efter en månad eller så.. Jag har fått lite kommentarer här och där att jag är benig men jag kan inte göra något åt att jag har lite ben som sticker ut här och där, jag har svårt för att gå upp i vikt. Samma sak med min längd, jag är runt 176cm och får ofta kommentarer om det att jag är SÅÅÅ lång men vad ska jag göra åt det? Kan ju inte krympa mig själv plus jag gillar att vara lång, det är snyggt! Sen mitt utseende kan jag inte heller sammarbeta med ibland, jag kan tycka att jag ser bra ut i vissa lägen men ibland kan jag bara skratta åt hur jag ser ut. Men jag kan inte göra något åt det heller? Jag ser ut som jag gör och är född som jag är. Det är tufft för många att lära sig älska sin kropp och sig själv, det tar sin tid. Jag har kommit en bit på vägen men har lite kvar, men jag tänker inte ge upp.
 

THIS MADE MY DAY

De finns så fina människor här i världen!! Att få såna här sms av folk och även skypemeddelande av daniel gjorde i princip min dag! Glöm aldrig att alla är fina precis som dom är och glöm inte alla era fina vänner som finns runt omkring er! Vad vore man utan dom? PUSS OCH GODNATT
 





GLÖM INTE FRÅGESTUNDEN!!
HÄR

Kände för att skriva av mig lite nu då jag inte har någonting alls att göra för tillfället. Ligger i min soffa och lyssnar på musik, smsar och sådär. Men en sak jag tänker på ganska mycket är folk som mår dåligt/deppiga. Man ser på instagram varje dag när folk lägger ut citat om att dom inte duger osv. Jag har exakt gjort samma sak. För ungefär två veckor sen var jag precis så.. Deppig. Allt var pågrund av en person.. Att en person gjorde så att man kunde må så dåligt men samtidigt så bra. Det är sjukt att bara en person kan göra de. Det är ju oftast så när folk är deppiga att det handlar om en speciell person. 

Men nu och ungefär fem fyra dagar sen har jag försökt se allt positivt och inte låta en människa sänka mig. Varför ska jag lägga energi och bry mig om någon som inte bryr sig tillbaka? Det är ju bara onödig tid för ingeting! Jag har intalat mig själv att jag mår faktiskt bra och jag ska försöka bita ihop och göra det bästa av situationen. Man lever bara en gång och då ska man ta vara på tiden. Man lär kyssa flera grodor innan min hittar sin prins och det kommer jag också göra, någon dag! Nu ser jag bara frammåt! Visst kan jag också nu ligga och tänka speciellt när jag ska sova eller är ensam, men jag vet innerst inne att jag är stark som person och låter ingen trycka ner mig! Det är lite kul med min munpiercing då en del tycker det var onödigt och fult men jag har kvar den ändå för att visa att jag inte bryr mig och vad andra tycker. Jag gillar ju den och det är väl det som räknas? ;) 

''You never know how strong you are until strong is the only choice you have''
 

Memories

Något jag verkligen saknar är min gamla skola och vännerna. Jag saknar att gå till skolan varje dag med linnea, jag saknar att sitta vid blåbänkarna, jag saknar att sitta i grupprummet med voshorna och tönta oss, jag saknar alla gamla klassiar, jag saknar att man inte hade sån ångest över skolan och allt bara flöt på. Jag saknar balen och skolavslutningen. Allt var typ perfekt. Hade inga bekymmer eller problem, sommaren var påväg och allt kändes bara helt enkelt bäst.

Jag vill helt ärligt inte bli vuxen, jag vill gå i nian resten av livet och inte ha all stress man har nu i gymnasiet. Man ska både hinna med att plugga, vara med vänner, kärleken, all drama osvosv.
 
Varför var allt så enkelt i nian för..? Det känns som jag har förändrats så mycket på bara ett år. Jag känner mig fortfarande inte redo för gymnasiet haha.. Har fortfarande inte vant mig att jag går i gymnasiet och aldrig kommer gå i lyckeby igen.. 
 
Men livet går somsagt vidare, varför hänga upp sig på saker som får en att må dåligt? Jag försöker varje dag att vara stark och inte vara ledsen, även fast livet kan kännas meningslöst så ser jag det ändå positivt, man fick just sitt liv av en anledning och man ska ta vara på det. Det känns onödigt att vara ledsen över saker som ändå inte kommer bli bra, vissa saker löser sig inte, det får man leva med. Men dock kan allt lösa sig om alla har viljan. Men helt ärligt. Jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig, det är bara det att det tar på ens positiva energi så fort man får en kommentar om något. Eller om någon är negativ mot mig så får jag också negativ energi på grund av det och det måste jag verkligen jobba bort! 

”Don’t give up. You are strong, and going trough hell is going to make you stronger”

''I would rather be hated for something I am, than loved for something I’m not.”

skitsnack

En sak jag inte förstår är allt skitsnack som går runt överallt. Det finns ju ingen människa i världen som aldrig har snackat skit om någon..ellerhur? Förut när jag satt på bussen sitter det tre tjejer bakom mig som pratar normalt om allt och inget, lyssnade inte så noga. Men så fort ena tjejen gick av så började de andra två snacka skit om henne? Mest småsaker om vad hon hade sagt och att dom tyckte det var fel osv, från att innan hålla med henne om det hon sa när hon var med..? Förlåt, men jag förstår inte..Folk är beroende av att trycka ner andra för att må bättre själva. Jag har också snackat skit och trott på andras skitsnack, det vet jag. Alla blir påverkade av varandra och påpekar allas fel och vad man gör för fel. Det stör mig också när folk typ säger ''men han/hon gillar jag inte, han/hon är konstig och jadajada'' Sen sekunden efter så umgås han/hon med han/henne ändå.. Lite falskt om jag får säga det själv men vad vet jag han/henne kanske älskar han/henne igen efter bara några minuter? ;) Nu känner jag att det blev mycket han/henne men vill inte peka ut någon utan jag menar de flesta!

Självklart har jag hört folk säga till mig vad folk har sagt om mig. Jag har ganska lätt att ta åt mig vad folk säger, det kan vara en pyttepytteliten grej men fortfarande tar jag åt mig så himla mycket men försöker att inte bry mig, även fast jag gör det innerst inne... Men jag jobbar på det!

'' We deal way too much with shit than with good things in our lives ''